Vem uppfann cykeln?

Man kan inte säga att cykeln uppfanns av endast person, eller vid ett särskilt tillfälle. Det var flera olika uppfinnare som uppfann olika förbättringar under en lång tid. Den första tvåhjulingen där människan själv var den drivande kraften, var baronen Drais von Sauerbronns så kallade Draisienne från 1817. Denna sparkcykel var den första som hade jämnstora däck, och även en broms bak. Konstruktionen påminde mer om en modern cykel än velicopèden, man satt tvärs över en träram, på en sadel. Hjulen var av samma dimension – och man sparkade sig fram istället för att använda pedaler, dessutom styrdes framhjulet med en slags styre.

Cykeln – ett riskabelt färdsätt?

1200px-Draisine_or_Laufmaschine,_around_1820._Archetype_of_the_Bicycle._Pic_011839 konstruerade den skotske smeden Kirkpatrick MacMillan den första cykeln som hade trampor. Den första kända cykelolyckan orsakades även av honom – han körde på ett barn och fick böta fem shilling. Precis som många andra stora uppfinningar refuserats då de först kom, skrev en fransk tidning om cykeln, efter att den presenterats för allmänheten, att ”till någon verklig nytta kommer denna maskin aldrig att bli”. Ända fram till 1885 var det ganska obekvämt och även ansett som riktigt farligt att cykla. Efter en period då cykeln utvecklats, från baronens sparkcykel, via tre- och fyrhjuliga varianter, till den franske « velicopèden » som försågs med det klassiska stora framhjulet och lilla bakhjulet ca. år 1864, kom John Kemp Starleys Rover Safety-cykel 1885, som anses vara den första moderna cykeln. I samband med cykelns utbredning ökade således också cykelolyckorna – och dåtidens tidningar frossade i farorna med det nya transportmedlet. Det kunde se ut som följande citat ur en artikel från Bedforshire under 1800-talets slut : « Den långa och fruktansvärda listan på cykelolyckor bara växer och växer… » « …sanningen är att ingen som har den minsta respekt för sin egen säkerhet någonsin ska sätta sig på en cykel ». Artikeln fortsätter sedan i samma stil, och kommer till konklusionen att de spänningssökande « hellre ska göra något säkrare nöje, som att åka tunna utför Niagarafallen » Än idag kan man läsa om riskerna i dagstidningarna, exempelvis i rubriken buss körde på äldre man på cykel. Numera är det dock mest för att påvisa vikten av cykelhjälm som olyckorna uppmärksammas i media. Enligt en undersökning från VTI utförd 2013 omkommer ca. 5 cyklister per år i snitt, men i jämförelse med olycksstatistiken för övriga fordon torde cykeln däremot vara ett relativt säkert färdmedel.

Cykelns tekniska utveckling

Som tidigare nämnt var den tyske baronens Drais von Sauerbronn uppfinnare till den första sparkcykeln. Idén om ett människodrivet fordon kom via hans ”Draisienne”. Sadeln, ramen, konceptet med två hjul och styre kan också tillskrivas honom. Nästa tvåhjuliga steg togs i Skottland, av bland annat den skotske smeden Kirkpatrick Macmillan, år 1839. Han satte trampor, föregångare till moderna pedaler, på sin cykel som satt fai bakhjulet så att det kunde drivas av cyklistens benrörelser. Därefter såg Pierre Michaux till att man kunde cykla även i nerförsbackar, omkring år 1864. Detta via solida gummidäck, att kullager började användas, att ekrarna gjordes i metall och att frihjulet uppfanns. Nästa steg i utvecklingen kan sägas vara Harry J Lawsons Bicyclette från 1879, vilken var den första cykeln med en kedja. Slutligen, John Kemp cykel från 1885 hade hjul som var ungefär jämnstora, och den fick efter ett tag en smidigare ram och en fjädrande sadel. Därefter var det bara finputsningar av konstruktionen som behövdes, de sista stora stegen mot dagens cyklar lades av den skotske veterinären John Dunlop som uppfann de luftfyllda däcken ca. 1888, och av William Reilly som 1896 patenterade den första växeln.